Tror du inte jag vet det?

I morse var jag väldigt, väldigt arg. Jag skulle för första gången i mitt liv leda ett seminarium. Jag hade sovit i Huddinge, så jag skulle ta tåget på morgonen. Det började med att det var jätteförsenat. Det var också enormt trångt, så trångt att det var svårt att andas. Inte nog med detta, tåget gick dessutom bara till Upplands Väsby. Det fanns ingen som helst information om varför det inte gick hela vägen till Uppsala, så jag ringde SL:s kundtjänst. Maken till inkompetenta idioter är det sällan man träffar på. För det första visste människan jag pratade med inte ens om att tågen går från Tumba till Uppsala i rusningstrafik. För det andra sa hon att det skulle komma ett uppsalatåg alldeles strax. Det skulle det inte alls, men det skulle det ha gjort om tågen gick som de skulle, VILKET DE UPPENBARLIGEN INTE GJORDE... Väl framme i Upplands Väsby en halvtimme sent såg jag att uppsalatåget inte skulle komma förrän om ytterligare en halvtimme, så jag skulle bli en timme försenad till mitt obligatoriska seminarium. Jag skulle inte ha möjlighet att ta igen det förrän nästa termin. Förbannad ringde jag SL:s kundtjänst och frågade om resegarantin sträcker sig till Uppsala. I mitt fall gjorde den tydligen det, så jag hoppade in i en taxi. Det kostade 870 kr, så jag hoppas verkligen att de inte ljög för mig. Jag kom en kvart försent, men fick ändå närvaro som tur var. Så arg som jag var hade jag nog sagt någonting väldigt, väldigt otrevligt till min lärare om jag inte fått det.