Tror du inte jag vet det?

Sa glad som jag ar nu har jag inte varit pa valdigt lange. Fast det kanns valdigt konstigt att vara har, maste jag saga. Som en blandning av en drom och att kanna sig valdigt hemma. Allt ar sig likt, fast anda inte for jag bor ju inte har langre. Pa mandag ska jag till min gamla skola och halsa pa. Dar har jag inte varit pa tva ar, sa det ska bli valdigt kul. Temperaturen har ar perfekt, inte sa varmt som det brukar vara. Jag har ingen jet lag alls och jag har knappt haft det heller. Jag orkade till och med med att festa till klockan fyra pa morgonen (amerikansk tid) samma kvall som jag kom hit. Hade i och for sig varit trakigt annars eftersom det var min valkomstfest. Hur som helst har jag det valdigt bra har, saknar inte er ett dugg.

Det känns verkligen helt overkligt att jag kommer träffa mina amerikaner i morgon. Väskorna är i alla fall packade, har till och med stoppat ner en fårfilt för att vara på den säkra sidan. Man vet aldrig när den behövs. Jag känner mig inte särskilt exalterad över att gå upp kl 03.30 i morgon och inte heller över att flyga i tolv timmar, men det är värt det. Väldigt.

Ses om en och en halv vecka, mina kära svenskar!

Hittade följande på DN:s Namn och Nytt-sida: "I stället för en vanlig dödsannons författade åttioåttaårige Karl Albrecht en annons som nu har införts, om att han har flyttat och att läsarna är välkomna att besöka honom på kyrkogården i Hamburg."

Mina kära vänner, jag känner att det är dags för mig att berätta någonting för er. Jag hoppas att ni inte dömer mig och låter era fördomar ta över det intrycket ni redan fått av mig. Det här ändrar inte den jag är, men det är viktigt för mig att ni accepterar det som en del av mig. Fördomarna mot såna som mig är många där ute, men snälla försök att inte lyssna. Egentligen tror jag att ni har förstått det för länge sen, men det känns som att ingen riktigt vågat ta upp det. Det här är någonting som jag alltid har vetat innerst inne, men jag har inte kunnat erkänna det för mig själv förrän nu när jag verkligen har fått det bekräftat.

Jag tillhör Slytherin.

Om det är någonting jag hatar att göra så är det att packa, men ibland kan jag tycka att det nästan är kul. Nu packar jag inför att åka till mitt andra hem och träffa mina vänner som jag inte träffat på ett år. En del har jag inte träffat på två år, för jag hann inte träffa alla sist. När det dessutom är så fint väder som det har varit idag känner jag mig liksom helt glad. En väldigt trevlig känsla som inte ens förstörs av tanken på att jag måste vara på jobbet kl halv åtta i morgon. Jag lyssnar dessutom på den här spellistan och taggar inför resan i slutet av sommaren. Livet känns rätt så fint. Trots att jag packar.

Någonting som verkligen stör mig är folk som försöker rimma ord på sig själva. Det är inte rim för i helvete! Bajs rimmar inte på bajs, det rimmar på majs. Här har vi exempel på idiotiska försök:

Stop, don't say that it's impossible
'Cause I know it's possible

Nu finns det visserligen ett "im" på det ena ordet, men det gör det inte till ett rim.

You don't think you're beautiful
That's what makes you beautiful

.................................................................................................................................



Att dessa två låtar dessutom har blivit så populära får mig att tappa det sista lilla hoppet jag hade av mänskligheten.

Strax efter att jag kommit hem från jobbet fick jag extrem tandvärk. Jag har aldrig haft så ont i tänderna i hela mitt liv och då har jag ändå haft tandställning. Värktabletterna jag tog hjälpte knappt, så jag fick åka till tandakuten. Där satt jag i en och en halv timme och förbannade mig själv för att jag som vanligt glömt att ta med mig en bok. När jag äntligen fick träffa en tandläkare konstaterade han att mitt tandkött hade blivit inflammerat på grund av att min visdomstand växte snett och sen drog han ut den för 1400 kr. Det gör ont och jag måste ha äcklig vadd i munnen. Väl spenderade pengar. JAG VILL ATT TANDFÉN SKA KOMMA.

Nördresa ftw

Om nästan exakt tre månader blir det en nördresa i Frankrike, England och Wales i spåren av Merlin, Harry Potter, Sherlock, Doctor Who och Being Human. Tagga galet!

Mark Gatiss
Doctor Who, Sherlock, Being Human, Liftarens guide till galaxen
Skriver dessutom både Doctor Who- och Sherlock-avsnitt


Donald Sumpter
Game of Thrones, Being Human och Merlin


Mark Williams
Harry Potter (duh), Being Human, Merlin (röst), Stardust och ska vara med i nästa säsong av Doctor Who


Russell Tovey
Doctor Who, Sherlock och förstås Being Human


David Bradley
Harry Potter, Game of Thrones, Captain America och ska vara med i nästa säsong av Doctor Who


Aidan Turner
Being Human och ska vara med i The Hobbit


Toby Jones
Har varit med i Doctor Who, Merlin, Hunger Games, Captain America och han var rösten till Dobby

Sega förkylningar som aldrig vill gå över
Aprilväder
Leopardmönster
Barn
Näsblod
Folk som sjunger på julsånger när det inte är jul
Amendment one
Vår pipande tv
Joffrey i Game of Thrones
Fruktansvärda smeknamn min mor har gett mig (såsom "Snörstump" och "Nuffemaja")
Folk som har fest till klockan nio på morgonen
Bratz
Brats
Flashback
Jean-Claude van Damme

För tre år sen vet jag inte riktigt vad jag gjorde. Längtade efter att åka till USA, skulle jag tro. För två år sen åt jag friterad glass, gick på prom, solade galet, hade ångest över att behöva åka hem men blev samtidigt känslosam över att se Pressbyrån i en film för att det påminde mig om Stockholm. För ett år sen hade jag nog precis kommit hem från ett par dagar i Kolmården fyllda av snö, kyla, bråk, schimpanser och gagashots och skulle snart söka till Idol.

Tre år sen:

Två år sen:

Ett år sen:

Nu:


Tiden går...