Tror du inte jag vet det?

 

Den här dagen har varit konstig. Det började med att jag insåg att jag glömt min matlåda när jag kommit ut genom porten, men ajg hade inte tid att gå tillbaka att hämta den (trodde jag). När jag kom fram till busshållplatsen så fanns den inte längre (!!!) utan på en skylt stod det att man kunde gå till två andra hållplatser, varav ingen var en som min buss stannar på. Jag stod kvar och väntade med några andra tappra själar i regnet. En kvart sent dök bussen äntligen upp och ställde sig i diket. Väl på bussen fungerade ingen av stoppknapparna och busschauffören visste lika lite som vi om vår busshållplats ickeexistens.

 

På jobbet gick det ganska bra, men under dagen var jag tvungen att ringa Försäkringskassan angående ett intyg jag behöver på min resa. Jag stod i telefonkö i nästan en halvtimme innan jag äntligen kom fram och precis när personen på Försäkringskassan frågat vad jag ville ha hjälp med så bröts samtalet. Jag ringde upp igen och efter fyrtio minuters telefonkö hände exakt samma sak igen. Jag ringde upp igen och valde alternativet att bli uppringd, vilket jag skulle bli om tjugo minuter. Det dröjde en timme. Själva samtalet tog två minuter.

 

Ugh.

Här sitter jag och dricker lite champagne (äkta, till och med) och äter saltlakrits. Jag har tagit körkort och om en månad åker jag till Kanada. Livet kunde vara sämre. Om jag ska vara helt ärlig är nog körkortet ganska oförtjänt, men jag protesterar inte. Jag avslutade hela körningen med att göra en fruktansvärt misslyckad parkering där halva bilen stod på gräset och andra halvan i en parkeringsruta. Inte vackert! Godkänd blev jag i alla fall och ett av mina årsmål är nådda.

Så många regnbågar.

 

Så mycket lycka.

Efter tre år på psykologprogrammet får man arbeta som psykologassistent. Då kan man syssla med lite olika saker, bland annat att göra neuropsykiatriska utredningar (under handledning förstås), vilket är vad jag gör. Min första vecka som psykologassistent är avklarad. Det var inte så stor skillnad mot att vara psykologkandidat, förutom att jag vet att jag kommer få lön för det och att jag nu har en cool namnskylt. I fredags gjorde jag upptäckten att jag dessutom har ett eget postfack och kände mig väldigt vuxen. Jag har aldrig haft en riktig namnskylt eller ett riktigt postfack innan. Det känns dessutom häftigt att få jobba med någonting som jag faktiskt är utbildad i.

Av oklar anledning gjorde jag ett sånt där dumt test som dök upp i min feed på Facebook. "Vad skulle du heta om du föddes i år?" hette testet. Man svarade på sex frågor om sitt namn och sen genererades ett slumpmässigt resultat. Mitt resultat:

 

Den här dagen började helt fantastiskt bra med att jag nyste på bussen på vägen till praktiken och började blöda jättemycket näsblod. Jag hade ingen en bomullstuss att stoppa upp i näsan. Inte ens en bit papper. Hittade en kvitto i handväskan som jag desperat försökte torka mig lite i ansiktet med. Till slut gav jag upp och bad han som satt brevid mig om en pappersnäsduk, vilket han som tur var hade. En stund senare var det en bakom mig som gick igång rejält.

 

Hon: "Hallå? HALLÅ?! Är du OKEJ?!"

Jag: "Jaa, det är ingen fara."

Hon: "Men du måste ju åka till SJUKHUSET! Ska jag ringa en ambulans?"

Jag: "Eh, nej nej, det är ingen fara."

Hon: "Men du måste ju träffa en LÄKARE!"

Jag: "Alltså det är verkligen ingen fara med mig, det här brukade hända hela tiden förut."

Hon: "Herregud. Stackars dig! HERREGUD!"

 

Sen gick jag av bussen.

När Joel fyllde år fick han i present att vi skulle hitta på någonting tillsammans, bara han och jag. Han skulle själv få välja vad det skulle vara. Igår frågade jag honom vad han vill att vi hittar på. Jag föreslog att vi skulle gå på Skansen eller Gröna lund, men det ville inte Joel. Joel vill shoppa kläder.

 

Jag älskar Joel.

Det är min namnsdag idag och jag tror helt ärligt att jag har fått lika många grattissms som när jag fyllde år. Vad är detta? Känner mig priviligerad.

 

Det hölls en föreläsning om psykiatrisk immunologi på min praktikplats idag. Även om föreläsningen hölls på en nivå som var lite för hög för mig (och de flesta andra där, faktiskt) så var det väldigt intressant. Jag lärde mig bland annat att en inte ska hångla med personer med munsår, eftersom ens virus senare kan överföras till fostret när man är gravid så att det får herpes i hjärnan och utvecklar schizofreni i vuxen ålder. OBS: Något förenklad version.

Idag satt jag fast i över en timme hos polisen. Det var inte alls särskilt spännande, jag skulle bara skaffa ett nytt pass. Det är nu exakt tre månader kvar tills jag åker och jag är exalterad som aldrig förr. Eftersom jag grottat ned mig så mycket i detta kunde jag idag mer om kanadensiska visum än vår koordinator som höll ett möte för alla oss som ska göra utbyte i Kanada. Det skrämde mig lite. Jag har till och med bokat två konsertbiljetter till min quebeciska favoritartist i september. Förhoppningsvis har jag hittat en kompis till dess...

 

Jag skulle ut och springa idag, hade jag tänkt. Vädret var så dåligt att jag bestämde mig för att gå till det lilla gratisgymmet som finns här. Det är inte särskilt stort eller avancerat, men det är gratis och nära och det har egentligen allt jag behöver. När jag kom dit fick jag en trevlig överraskning: Gymmet var fyllt av tolv pensionärsgubbar som stod och spelade någon sorts golf på en matta på golvet. Jättekul... Jag sprang ändå. Blev ganska utstirrad, men så fick det vara. Jag kunde i alla fall distrahera mig med att mentalt skratta åt alla som det gick dåligt för.

Där hänger den och tittar på mig. Den bara väntar på att bli använd till mitt fotoprojekt.

 

 

Jag såg den i en affär i Gamla stan för nästan ett år sen. Sen kunde jag inte hitta den igen förrän jag turistade med min amerikanska syssling Kurt, då jag plötsligt fick syn på den genom ett fönster. Ibland har man tur!

Långhelgen är slut och det är jag också. Jag känner mig inte ett dugg utvilad. Som tur är så är det bara fem veckor kvar av praktiken och sen sex veckor jobb innan jag får vara ledig jättelänge. Tiden går ju fort. Det främsta jag åstadkommit den senaste tiden är att läsa ut den första Harry Potter-boken på franska. Nu ligger jag hundra sidor in på den femte.

 

Jaja, nu är det läggdags sen länge.