Tror du inte jag vet det?

Känner ni er alla nu som hemma?

För här kommer en dikt av Linnea och Emma!

Föräldrar behöver inte lyssna på allt

Ta det vi säger med en nypa salt

Vi går i en klass vi knappt gillar

Framför allt, det finns ju nästan inga killar!

Var är ni Patrik, Fredrik, Christoffer?

De vi har är ju bara pokemonoffer!

Viktor och Alexis är som ett gift gammalt par

Förutom musik finns inga samtalsämnen kvar

Med Forselius som surgubbe och Henrik som langare

Är dramalektionerna inget för bangare

Och vad ska vi med andra Rasmus göra?

Han verkar bara vara till för att störa

Och Daniel, skulle du kanske, perhaps, maybe

Kunna sluta sjunga på Baby?

Men tur i alla fall att vi har vår Kalle

Han är ju som en stor, go’, mysig nalle!

Tjejerna ska vi inte ens tala om

Jag menar, kolla bara på dem!

Ta till exempel fröken Sundberg, Johanna

En riktig jävla galenpanna!

Andra Johanna är inte heller så bra

Elak mot alla, det är hon var dag

Men alla är ju inte så dåliga
Vissa får oss att känna oss undermåliga

Erika är fantastisk på att hoppa

Men det ska vi nog lyckas stoppa...

Och Natalie kan ju faktiskt sjunga

Men hennes skratt, öronproppar till gamla och unga!

Elin är bra på fysik och Ronja på språk

Rahel och Alicia på att starta bråk

Isabel är bra på att baka

VA?! Jag har aldrig fått smaka!

Anna är bra på karaoke och att simma

Och jag och Emma äger på att rimma

Sen finns det ju några som inte är så bra

Ganska så många tycker jag

Matte till exempel är inte något för Sara

Hon vill hellre se någon hänga i en snara

Visar man en smutsig bakterie för Eda

Skriker hon så att alla blir rädda

Sophia alltid i sitt hår pillar

Jag tror inte ens hennes hår det gillar

Maria kommer nog bli som i Miami Ink

En Kat von D med lika mycket smink

Sara tänker som en riktig kemist

Synd bara att kemi är så jävla trist

Viktorias fina leende har vi alla nu sett

Shit pommes frites, jag tror du har rätt!

Lindas kommentarer är ofta plumpa

Inte bara när hon har druckit skumpa

Jag tror Emelie egentligen vill vara en vampyr

Hon vanlig människomat flyr

Shabaam säger alltid Anna T

Vi vet att du hatar att kallas för det

Men vi är inspirerade av vår kära Frida

Vars onda kommentarer får ögonen att svida

Till sist våra kära mentorer, Tomas och Ella

Att ni orkar med oss, vi som är hormonella

Men erkänn, jag tror vi förgyller era dagar

Med vårt prat om Modernism och fysikens lagar

Vad mer finns att säga om vår klass?

Vi är som den glada musikstilen jazz

Lite konstiga och uppskattas inte av alla

Men de som förstår oss vet att vi är balla

Vi vänder på sjödalen rakt upp och ner

Vi har hittat varandra och slipper leta mer

Så för att sammanfatta mina tre år med er

Och mitt enda för det blir inte fler

Så finns det knappt ett tråkigt ögonblick att berätta om

Men roligast blev det när jag från USA kom

För ni är underbara varenda en

Och vi kommer sakna er alla sen

Våra klassåterträffar kommer lätt vara bäst

Att träffas igen kommer bli en fest

Tack för allt och tack för oss

Dags att börja släppa loss!