Tror du inte jag vet det?

Så började äntligen skolan och otroligt nog var jag inte nervös. Till skillnad från min första skoldag i USA försov jag mig inte och att hitta gick också bra. Min första kurs var Human Cognition and the Brain, som hålls av en grekisk professor med förkärlek för att gestikulera med händerna och rita hjärnor på svarta tavlan.

Det var väldigt mycket repetition för mig, vilket kändes bra. Fler än 300 personer läser den kursen och föreläsningssalen kändes stereotypiskt college. Det var så ovant att gå på föreläsning att jag gick hem och tog en tupplur efteråt.

Den andra och sista kursen jag hade idag var franska. Läraren pratade bara franska och jag fick en flashback till första skoldagen i USA när jag inte hade läst franska på två år och fattade nada. Nu hade jag inte läst franska på fem år, men förståelsen gick bra. Filmtittandet verkar ha lönat sig. Den klassen är mycket mindre, vilket är skönt men också jobbigt för då märks det om man inte pratar.

Nu är det en extremt välförtjänt långhelg som från och med i morgon ska tillbringas i Québec (staden alltså)!

NEJ JAG TÄNKER INTE VÄXA UPP.

Jag kan stolt meddela att jag har satt ihop en begagnad ikeasäng alldeles själv med en kniv och en gaffel. Här ska banne mig inte köpas några verktyg.

Igår var jag på en väldigt märklig stand-up med några kompisar. Det satt några fulla gubbar i ett hörn och häcklade alla komiker, vilket var ganska irriterande. Till slut klev det upp en komiker på scen som hade fått nog.

 

"Everyone else here is from Canada, so they're too nice to say anything. But I'm from fucking NEW YORK and I'm not gonna take your shit!"

 

Sen började han skälla på de fulla gubbarna, vilket var kul i början, men sen pågick det så länge att det blev jobbigt. Det hela slutade med att den fullaste gubben gick hem och komikern gick av scenen utan att avsluta sitt nummer. Sen var det dålig stämning resten av kvälleb och jag sitter fortfarande och undrar vad som hände när komikern skickade ett klagomål till PayPal.

 

Idag var också en konstig dag. Jag hade sett skyltar där det stod "Garage sale Milton/Hutchison" (vilket är precis brevid där jag bor), så jag gick dit på möbeljakt. Jag köpte massor av möbler och sen satt jag på trottoaren och drack sangria i fem timmar från klockan elva på förmiddagen med de som sålde möblerna och några andra människor. Någon gång under tiden blev jag stucken av en geting på handen. Det gör fortfarande ont och den jäveln tappade inte ens sin tagg, så jag fick ingen hämnd. Det var tur att jag hade druckit en massa sangria så det inte kändes lika mycket i alla fall. 

Så där ja! Nu är jag tillbaka i Montréal efter en fantastisk vecka i North Carolina. Vad har jag gjort? Jag har sovit och ätit, vilket jag inte gjort ordentligt på ett halvår, så jag mår fantastiskt. Förutom min hemska förkylning, förstås.

 

Vi åkte och plockade äpplen på en äppelfarm uppe i Appalacherna. Det var lite som att befinna sig i Ciderhusreglerna, minus incest, våldtäkt, mord, Charlize Theron och abort. När jag tänker efter lite närmare var det inte alls som att befinna sig i Ciderhusreglerna.

 

Jag har köat det här inlägget, så att ni ska ha någonting att läsa medan jag är i Charlotte. Vi vet alla att ni inte skulle klara er utan det.

 

Nu när jag har varit här ett tag tänkte jag skriva lite om hur Montréal är som stad, mer än att den är fantastisk.

 

Som jag hade hört innan jag kom hit är Montrál väldigt mångkulturellt. I matväg kan man hitta allt från koreanska restauranger, snabbmatsställen och slovakiska charkuterier till helvegetariska restauranger och ett oändligt antal caféer. De flesta invånare har franska som modersmål, men nästan alla talar väldigt bra engelska. På gatorna är det ganska mycket bilar, men också väldigt många cyklister och fotgängare. Det är en ganska cykelvänlig stad, vilket jag är glad över.

 

Arkitekturen är en blandning av viktorianska byggnader, skyskrapor och fula tegelhus. Jag bor så klart i ett fult tegelhus. Här har vi ett exempel på vilken blandning det är:

 

Jag var på en filmaffär igår och hittade diverse intressanta saker som jag köpte. Jag behövde faktiskt ändå en diskborste.

 

Jag behövde faktiskt också en mugg.

 

Bland det bästa med min nya lägenhet är en vaktmästare som jobbar i huset. Det är en pytteliten gubbe vid namn François (bara det är fantastiskt), som när jag träffade honom för första gången i förrgår berättade en lång historia om sina problem med ryggraden och att han inte producerade någon saliv eller kände någon smak längre. Detta gjorde han medan han visade mig de lediga lägenheterna i huset. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara på det.

 

Hur som helst är François världens gulligaste. Han är extremt hjälpsam och väldigt trevlig. I den pyttelilla yta som finns framför huset har han satt en massa stengubbar.

 

 

Jag har inte gjort så mycket de senaste dagarna. Det har regnat en del, så jag har mest suttit hemma och tittat på film och serier. Jag har också varit med min kompis Mahdi (subwaykillen), varit på lesbisk kväll på en takbar och skrivit på kontrakt för en lägenhet. Jag flyttar in i morgon. Det är en etta, så inga roomies. Det fick bli så. Jag känner mig nöjd med lägenheten, i alla fall. Jag ska lägga upp bilder när jag kan. Den är nymålad och fin! Dessutom ligger den nära skolan, parken, downtown, mataffär, tunnelbanan samt jäffemånga restauranger och kaféer. Hyran kunde vara lägre, tycker jag, men jag är nöjd!

Ett av mina favoritfenomen i det här landet är mjölk i påse.

 

 

Varför? Så himla osmidigt.

Jag har haft en produktiv dag och gjort av med massor av pengar. Först gick jag till Le Village Gay, som är ett stort gayområde fullt av regnbågsflaggor och som har ett "tak" av rosa bollar.

 

Jag har nu utforskat parken. Jag har tjatat om den här parken i ett år nu och jag tänker verkligen inte sluta nu. I min guidebok hade jag hittat en bra runda på sex km att gå, som skulle börja på mitt campus med en massa trappor och sluta vid en damm på andra sidan berget. På väg mot parken hade jag ätit frukost. Jag hade beställt en kaffe och en croissant på ett ställe som heter Tim Horton's, vilket är Kanadas Starbucks fast med godare kaffe och bättre villkor för de anställda. Jag fick min kaffe, men tydligen blev det något missförstånd gällande croissanten, för jag fick i stället en donut med lönnsirap på. Mesig som jag är sa jag ingenting utan gick därifrån och åt snällt upp min donut. Med andra ord blev det ingen stadig frukost.

 

Väl framme vid trapporna insåg jag att jag inte hade något vatten. Med fasa mindes jag när vi var i Nya Zeeland och gick i en mil av trappor (jag överdriver inte, plus en mil av plan mark) på en vulkan utan vatten efter att ha ätit en proteinbar till frukost. Jag började gå i alla fall och insåg efter en stund att jag inte behövt oroa mig, eftersom någon fantastisk person har bestämt att det ska finnas drickfontäner i parken. Genialiskt.

 

Parken består till stor del av ett berg med en massa skog på. Det är svårt att tro att man befinner sig mitt i en storstad när man går runt där.

 

 

När jag väl gått upp för alla trappor kom jag till en utkikspunkt där man kunde se downtown Montréal. Bergen man kan se i bakgrunden är Vermont i USA.

 

 

Det fanns ett utomhuspiano där som vem som helst kunde spela på. Jag satte mig och spelade en stund, vilket gick bra tills jag upptäckte att jag fått en liten publik (eller förmodligen snarare folk som väntade på sin tur att spela). Då började jag spela helt fel och sen gick jag därifrån. Efter flera km kom jag till slut till dammen.

 

Där var det ganska mysigt och fullt av gubbar som satt och lekte med sina radiostyrda båtar. Jag insåg efter en stund att guideboken inte sagt någonting om hur man skulle ta sig därifrån och jag vägrade gå hela vägen tillbaka för jag var hungrig och tänkte att det måste finnas en närmare väg. Det fanns det också och efter visst runtvillande hittade jag den. Jag hittar faktiskt väldigt bra här, om jag får säga det själv (till skillnad från i Uppsala där jag efter tre år fortfarande går vilse). Att titta på ett område i Google maps i princip varje dag under ett år verkar ha lönat sig.

 

Nu blev det ett väldigt långt inlägg. Grattis till de som orkat läsa hela vägen hit.

Igår var en helt fantastisk dag. För det första hittade jag saltlakrits, vilket innebär att året här är räddat. Det fanns visserligen bara tre sorter av något nederländskt saltlakrits jag aldrig hört talas om, men ändå! För det andra hade jag en kort konversation med en från Montréal i hissen här på vandrarhemmet. Efter en liten stund frågade han mig vilket del av Frankrike jag var ifrån. Jag trodde jag hade hört fel, men det hade jag inte. En enorm komplimang! Detta behövdes eftersom mitt självförtroende angående min franska brytits ned gradvis under dagen när jag insett hur lite jag förstår.

 

Jag var och tittade på två lägenheter igår. Den första gav jag ett stort fett NEJ (fast bara tyst i huvudet, vågade inte säga något där så jag sa att jag skulle höra av mig). Den andra har ett perfekt läge, nära skolan, parken, tunnelbanan och mataffär, samt har en billig hyra där allt ingår (möbler, värme, el och internet). Den är dock väldigt liten, ungefär 13 kvadratmeter, och är rätt sunkig. Jag har inte bestämt mig än och tänker leta vidare. Helst av allt vill jag bo med andra. Det närmsta jag kommit att skaffa en vän hittills var en ekorre jag mötte när jag var på promenad i parken.

Man kan se berget och parken bakom alla skyskrapor. Jag har ägnat morgonen åt att gå runt lite i stan. Bäst hittills är parken. Parken! Den är allt jag drömt om att den skulle vara. Jag ska ta lite bilder där sen, men jag orkade inte gå så långt upp på berget i morse.