Tror du inte jag vet det?

Här har det visst varit lite dåligt med tid och ork för uppdatering, men nu ska det bli bättring!

Jag sitter hemma och är sjuk, vilket är sådär lagom kul. Har inte kunnat jobba varken idag eller igår, så jag går miste om en massa pengar. Hittills idag har jag blött näsblod tre gånger. Värst av allt är dock att det är nyårsafton i morgon, en nyårsafton som jag sett fram emot länge. Nu vet jag inte om jag orkar någonting annat än att stanna hemma och kolla på en film. Usch, det är sorligt. Speciellt när förra nyårsafton var så himla tråkig den med, när jag satt i en bil i åtta timmar och sen satt framför tv:n vid tolvslaget. Jaja, livet går vidare. Kanske jag orkar i alla fall.

Eftersom jag sitter hemma utan någonting att göra tänkte jag att jag skulle spela Robot Unicorn Attack. Det var ju länge sen. Då upptäckte jag till mig stora fasa att det nu finns en heavy metal-version av spelet. Det hade jag helt missat. Hur länge har den funnits egentligen?



WTF? Annan musik spelas också, men Robot Unicorn Attack är inte Robot Unicorn Attack utan Always! Tur att orginalet finns kvar i alla fall.

Jag börjar känna mig lite gammal. 19 år liksom. Snart är man inte ens tonåring längre. Jaja, jag blir väl ändå en surkärring till sist. Det verkar faktiskt rätt kul. Hytta med käppen och skrika förolämpningar åt stackars oskyldiga ungdomar. Stirra fientligt ut genom fönstret när jag sitter med min enda vän (katten Terminator) i knät. Försöka ta mig in på klubbar och fester, hoppa upp på bardisken och skrika "NU BLIR DET RAJTANTAJTAN!" Köra över små hundar med rullatorn och/eller permobilen. På frågan "Hur är det?" ska jag svara med att räkna upp alla mina krämpor och mediciner och klaga över att det var bättre förr. Ge en massa godis åt barnbarnen när deras föräldrar inte ser. Hota alla som inte gör som jag vill med att säga "Nähä, men då får ni inte ärva någonting då!"

Känns som att det kan vara rätt roligt att vara gammal i alla fall. Jag har faktiskt alla förutsättningar för att bli en surkärring. Framför allt har jag rätt utseende.

Idag hade vår biologilärare gjort det lite mysigt. Mandariner, pepparkakor, skumtomtar, sagor och levande ljus. Fina ljusstakar var det också. Jag tänkte att jag hade ju precis likadana, men de har varit borta i tre år. Sen började jag fundera lite. När såg jag de där ljusstakarna senast egentligen? Jo, det var när vi skulle ha en mysig föreläsning under temaveckan i ettan. I samma klassrum som vi hade biologi i idag... Min fantastiska slutledningsförmåga fick mig att inse att det var mina ljusstakar som stod där framme på katedern, så jag tog helt enkelt tillbaka dem. Ni fattar inte hur mycket jag har letat efter de där ljusstakarna! Senast för några veckor sen letade jag igenom hela mitt rum för att jag ville julpynta med dem, men jag kunde inte hitta dem. Inte konstigt, när de har stått i biologilärarnas arbetsrum de senaste tre åren...

Idag är det ett halvår sen jag lämnade USA. Helt stört.

Kära svenska massmedia,

Nu räcker det med tjat om terrordådet i Stockholm. Visst, det var Sveriges förste självmordsbombare. Men är det verkligen så han kommer bli ihågkommen? NEJ. Människan kommer bli ihågkommen som världens mest misslyckade terrorist. Den ende som dog var han själv. Där kan man verkligen snacka om självmordsbombare, förresten. Snälla någon, min lillebror har gjort bättre bomber än vad Taimour Abdulwahab lyckades med. Det är faktiskt ingen nyhet att det finns idioter i Sverige, för det har jag fått bevisat för mig många gånger av mina kära vänner. SÅ SLUTA TJATA FÖR I HELVETE!

Tack för mig.

Om drömmar speglar ens undermedvetna har jag ett väldigt, väldigt konstigt undermedvetet. Vore nästan synd att inte dela med sig av det, så tänkte bara skriva ner några av mina konstigaste drömmar.

1. Jag var handikappad och satt i rullstol. Jag tror att jag var förlamad i benen eller någonting sånt, så jag kunde inte gå. Alla var väldigt oroliga för mig och undrade om jag var okej. Det de fick till svar var ett skratt och "Det gör ingenting, jag är ju lat och tycker ändå inte om att gå." Folk verkade lugna ner sig lite och skrattade, men så plötsligt började en känsla av panik sprida sig inom mig. "NEJ!" skrek jag. "Jag kan inte vara handikappad! Det går inte, för jag gillar inte majonäs!" Sen vaknade jag.

Här skulle man kunna ställa sig själv frågan "Vad i hela HELVETE?" Det gör jag ofta.

2. Den drömmen skriver jag på engelska, för jag skrev ner hela och skickade det till min kompis Sarah i USA. Därför klistrar jag bara in den och ändrar lite grejer så att ni ska förstå.

I think the entire population of Weddington had moved here. Even the school. This didn't seem weird at all to me, it was a minor detail in the dream. Sarah was still in school, but not me. Apparently, she lived across the street from me. The dream started when I saw her walking around on our lawn and looking in the bushes. I opened my window.

Me: "Hey Sarah! What are you doing?"
Sarah: "I'm looking for fish."
Me: "Oh, ok. Why?" (didnt even react to the fact that she was looking for fish on my lawn, where there's absolutely no water)
Sarah: "It's for art class. It was due today, but..." *weird sad mumbling I couldn't hear*
Me: "Ok, ok, calm down! I'll help you. There's a forrest nearby where there might be fish. Are you afraid of frogs?"
Sarah: *Weird look that indicated that she was indeed afraid of frogs*
Me: "Ok well you're gonna have to do this anyway. Aren't you mad that you killed your fish now?
Sarah: "Yeah, kinda..."

We started to walk, but then Sarah really really had to go to the bathroom. We went to this public toilet that doesn't even exist. Sarah discovered that it was really fun to slide around on the floor. Then she slided into this little boy that said he got really hurt and was gonna sue Sarah. Then I went to the bathroom. When I came back, Sarah said that the little boy had admitted that he lied and wasn't gonna sue her anymore.

Sen vaknade jag.

3. Min mamma och min faster jobbade som mattanter i Kvarnberga. Båda hade blivit lesbiska. De var ihop och skaffade en bebis som var jätteful. Jag var arg, för jag tyckte det räckte med en lillebror, men nähä. Sen vaknade jag.

"Walt saknar idéer. Han ska bort!"
- Walt Disneys första tidningschef

"Tyvärr! Men vi önskar lycka till hos något annat förlag."
- Svar till Astrid Lindgren när hon skickat in manuset till Pippi Långstrump

"Gitarrgrupper är på väg ut!"
- Skivbolaget Decca efter en provspelning av The Beatles

Så såg jag ut på Halloween i ettan. Finfin idé det där med att klä ut sig till Gunnar, min mattelärare.



Så såg jag också ut i ettan... Det var inte ens Halloween eller något, men jag kände helt enkelt för att gå runt med heliumballonger på huvudet.

Heliumballonger ♥

I fredags, när jag för en gångs skull hade en hemmakväll, uppstod en viss dispyt mellan mig och min mamma om huruvida vi skulle titta på Idol eller På spåret. Efter visst tjafsande fick jag ge mig och tvingades titta på Idol. Satt och undrade vad som gick fel under min uppväxt. På spåret är inte bara vuxenpoäng, det är ju pensionärspoäng.

Idag drog jag hem ungarna jag sitter barnvakt åt på en pulka. Hela vägen från deras skola och dagis till deras hus. Kul att man är curlingförälder redan innan man har hunnit skaffa egna barn, liksom. Ibland råkar de kalla mig "mamma". Känns också kul.

Förresten har jag nationellt prov i matte D i morgon. Har inte ens börjat plugga än, men det blir fint. Den enda formeln jag behöver kunna finns i rubriken till detta inlägg.

Att gå tillbaka till Kvarnberga helt ensam för att göra IQ- och kreativitetstester på eleverna där kändes mindre bra först, men det gick faktiskt bra. Självklart hade vissa lite svårt att hålla käften, men det funkade. Själva kreativitetstestet består i att man ska komma på så många olika sätt att använda en tegelsten som möjligt. När jag läser igenom vad de har skrivit har 41 av 42 antingen svarat att man kan slå eller döda någon med den. Det känns bra. Dock skrev jag förstås också det (båda delarna till och med) när jag gjorde samma test för ett tag sen. Av de papper jag hunnit läsa har jag kommit fram till en favorit. Där kan man bland annat finna dessa sätt att använda tegelstenar:

"Ha den som tyngd när man ska simma under ytan så man inte flyter upp."
"Om en stol är sönder och tegelstenen är i precis lagom längd kan man sätta den under stolsbenet."
"En massa tegelstenar kan ramla ner från himlen och träffa en diktator i något land så att det blir en demokrati."

Helt underbart.

Jag har kommit fram till att det vore kul att kunna en massa snapsvisor. Denna fina svenska tradition kan man ju ta till vara på. Det finns ju hur många som helst, men själv kan jag väldigt få. Några favoriter har jag i alla fall:

En klassiker:

Ser du stjärnan
Mel: When you wish upon a star

Ser du stjärnan i det blå?
Ta en sup så ser du två.
Tar du mera,
ser du flera,
stjärnor små.

Ser du stjärnan i det blå?
Ta en sup så ser du två.
Tar du fler,
så går du ner,
på låg nivå.

Den här påminner mig om mitt jobb. Inte barnvaktsjobbet då, alltså. Fast jag fick lite ångest idag när jag blev dyngsur av alla snöbollar som kastades på mig på vägen hem från skolan och dagiset... Jaja, här är den i alla fall:

Tänk om jag inte var så tråkig
Mel: Hej tomtegubbar

Tänk om jag inte var så tråkig
tänk om jag vore rolig.
Tänk om jag inte var så blyger
tänk om sommaren var solig.
Om blott jag vore mer spontan
och dansa samba mest hela da´n.
Inbunden, blyg och sammanbiten:
Tack potatis för spriten!

Och så en relativt nyupptäckt favorit:

Till spritbolaget ränner jag
Mel: Du käre lille snickarbo

Till spritbolaget ränner jag
och bankar på dess port.
Jag vill ha nåt som bränner bra
och gör mig skitfull fort.
Expediten fråga’ och sa’:
hur gammal kan min herre va’ ?
Har du nåt leg, ditt fula drägg?
Kom hit tillbaks när du fått skägg.

Men, detta var ju inte bra.
Jag vill bli full ikväll.
Då kom jag på en bra idé -
dom har ju sprit på Shell!
Många flaskor stod där på rad,
Va’ bra, nu kan jag bli full och glad
Den röda drycken rann sen ner,
nu kan jag inte se nå’t mer!

Sen är ju snapps riktigt, riktigt äckligt och liknande sånger finns säkert över hela världen. MEN ÄNDÅ.

Låt oss alla be för att det blir så.

Det är i tider som dessa då man måste tvinga sig själv att komma ihåg hur mycket man saknade kollektivtrafiken när man var i USA. Man måste påminna sig själv om hur mycket man saknade snön och kylan. Hur man fnyste lite när amerikanerna blev helt exalterade över snön och man sa "Det där är inte riktig snö". Nej men, jag älskar faktiskt snö. Däremot tycker jag inte om SL just nu. Liksom, kul att det tog en och en halv timme att ta sig från Huddinge till Rönninge. Verkligen jättekul, SL.

Jag vill åka pulka. Synd bara att jag inte har någon pulka. Det enda jag har är ett trasigt tefat som man dessutom bara kan åka baklänges på. Det spelar ingen roll hur man startar, efter ungefär två sekunder åker man alltid baklänges. Eftersom jag inte är särskilt förtjust i skallskador och sånt brukar jag undvika att åka på det där tefatet, men vi får väl se. Nöden har ingen lag.