Tror du inte jag vet det?

Känslan av att vara helt slut i kroppen är faktiskt inte alls fel. Det var väldigt länge sen jag var det, men jag har sprungit både idag och igår och gått promenader precis efteråt. Det känns bra. Dessutom har jag fått ett paket från Sverige fyllt av saltlakrits, vilket verkligen gjorde min dag. Ungarna var skitjobbiga i förmiddags men det gör inget. Jag har saltlakrits. Vill fortfarande ha mazariner, men livet känns ändå mycket lättare. Recensionen av den senaste Twilight-filmen i DN är också fin. Bland annat står detta: "Under smekmånaden blir paret gravida och undrar hur detta är möjligt. Först tror jag att sexualundervisningen i USA helt lagts ner, paret knullar ju nonstop" Tack, DN:s recensent, för de orden.

Denna vackra efterrätt fick vi på ett ställe i Goa.



Var vänliga att observera att denna obscena efterrätt inte har någonting som helst att göra med chokladbollarna vi bakade i helgen.

Idag har ännu en volontär lämnat campen och i helgen är det jättemånga som åker härifrån. Det är verkligen sorgligt. Ni skulle bara veta vilka människor jag har mött här. Både bra och dåligt. Mest bra, men eftersom man umgås så intensivt här blir det lätt att man stör sig på folk. Här är en bild på orginalgruppen som jag har snott från Nanna:



Jag gillar den hatten. Hursomhelst, från och med någon gång nästa vecka är det bara jag, Frida och Isabel kvar från den gruppen. Saknar de som har åkt och kommer sakna de som åker snart. De andra volontärerna är ironiskt nog bland det bästa här i Indien.

En hemmahelg igen. Vi hade tänkt att åka till Varanasi, men vi fick inte tag på några biljetter. Det enda som funnits att göra är att ligga på taket och sola, vilket är väldigt varmt och tråkigt. Jag är i alla fall frisk nu. Vi har bakat chokladbollar också, vilket var väldigt gott. Väldigt. Vi bjöd kvinnorna som brukar laga mat åt oss varje dag och de tyckte faktiskt om det, för de ville ha mer när vi gjorde fler. Det kändes bra att kunna bjuda dem på någonting, för en gångs skull.

Jag hittade en klocka på internet som visade sekunder och allt, bara så att jag skulle kunna vara först med en bild på alla ettor denna 11/11-11. Satt i flera timmar och väntade. Men vad händer?



Jag missade det.

Och så har ännu en person fått denguefeber på det här stället. Mysigt värre. Turligt nog för mig så är denna person inte jag. Själv är jag bara magsjuk. Fortfarande. Man tror att det har blivit bättre, men sen kommer en ny spyattack. Kuligt värre. Fast värst är det att vara fast på campen utan att ha någonting att göra, med en toalett som ligger väldigt långt bort. Väldigt. Speciellt när man mår dåligt.

I natt var nog en av de värsta nätterna i mitt liv. Jag kräktes, blödde näsblod och låg och vred mig hela natten. Jag sov en timme mellan halv fem och halv sex, men det var allt. Fy fan. Annars har helgen varit rätt mysig. Jag har lyckats komma igång och träna, till och med. Det dog förstås nu när jag blev sjuk, men det kan inte hjälpas. Nu ska jag kolla på The Shining. Usch.

... man ägnar mycket tid och möda åt att tvätta sina kläder för hand, skölja dem och hänga dem på tork, bara för att när man tar ner dem upptäcka att en fågel har bajsat på dem.

Reklamen i det här landet är ännu konstigare och mer oförståelig än i USA. Det är väldigt sällan man fattar poängen, även om reklamerna ofta är på engelska. Här har vi ett exempel:

Det var lite mysigt att komma tillbaka till Banjara Basti, faktiskt. Ungar som kommer springande och skriker "LINNEA!" (eller i några fall "Nilea" eller "Ilya", en del har vissa svårigheter med att uttala mitt namn) och kastar sig över en. Lucky som inte har varit i skolan sen jag åkte kom och satte sig i mitt knä och lovade att komma till skolan. Det gjorde han också. Jag kommer nog faktiskt att sakna skitungarna när jag åker hem till Sverige.



Någonting jag inte kommer sakna är de nya reglerna. Man får numera inte gå utanför byn alls, så man kan gå ca 200 meter åt höger eller åt vänster. That's it. Jag kände mig redan instängd som det var, nu är det ännu värre. Jag får inte gå min vanliga morgonrunda som var den bästa stunden på dagen. Så kan det gå. Jag är inte bitter alls.

Nu har jag i alla fall lagt upp några bilder i inläggen innan och jag har skrivit lite mer på föregående inlägg, om nattbussen vi åkte. Hur som helst, vi spenderade våra dagar i Bombay med att shoppa, se en bollywoodfilm och åka på en guidad tur runt hela staden.

Igar kvall drog jag och Frida vidare fran Arambol eller Amarula eller vad fan det nu hette till Mumbai eller Bombay eller vad fan det nu heter. Vi tog nattbuss som pep och svängde hela tiden sa att jag inte kunde sova, men annars var det helt okej. Den påminde lite om bussen i tredje Harry Potter-filmen, förutom att det inte fanns något huvud som sa "Take it away Ern!". Därför sa jag det lite tyst för mig i stället som kompensation. Dock slappte de av oss pa ett stalle som inte alls var vad de sa att det skulle vara, bara for att de har nan sorts deal med taxichaufforerna. Typiskt Indien. Till slut hamnade vi i alla fall ratt, sa vi checkade in pa hotellet och gav oss ut for att leta frukost. Efter att vi gatt i kanske tio minuter blev vi erbjudna att vara med i en bollywoodfilm. Tyvarr ska den spelas in i overmorgon och vi aker i morgon kvall, sa vi far se hur det blir...

Jag befinner mig pa ett stalle vars namn jag inte kan komma ihag. Arambol eller Amarula eller jag vet inte. Det ar fortfarande Goa i alla fall. Vi lamnade Palolem i morse efter en valdigt bra vecka, for att se lite annat. Frida och jag drar till Mumbai med nattbussen i morgon, stannar dar tva dagar och sen drar vi tillbaka till Sikar. Forutom att jag fick varldens elchock nar jag skulle tanda lampan for nagra dagar sen har allt varit valdigt bra, sa jag vet inte riktigt hur jag kanner infor att komma tillbaka till campen. Men jaja.

Igar dansade jag Bad Romance-dansen pa ett bord. Idag mar jag inte sa bra. Annars ar livet fint. Vi ater, sover, solar, badar, bajsar och shoppar. Sen festar vi lite pa kvallen ibland. Precis vad jag behover. Jag har ocksa kopt den fulaste hatten i hela Palolem, valdigt vart kop. Ska ta lite bilder och lagga upp sen. Puss pa er sa lange!

Jag tror jag har hamnat i paradiset. Det ar visserligen valdigt varmt och fuktigt, framforallt i vart rum tyvarr, men annars ar det helt fantastiskt. Vi bor precis vid stranden och dessutom brevid Baskin-Robbins, sa vi har tillgang till valdigt god glass. Stranden ar lang och sandig och det ar palmer overallt. Just nu sitter jag pa vad som maste vara varldens samsta internetcafe, for internet dog just.

Typiskt Indien.

Det här är Lucky. Ingen vet exakt hur gammal han är. Han bor i byn Banjara Basti utanför Sikar i Rajasthan i Indien.

Vi såg inga tigrar. Det hade jag inte förväntat mig heller, så det gjorde inte så mycket. Vi såg inte så många djur över huvud taget. Däremot fick jag många grenar i huvudet. Blad fanns det gott om också. Och påfåglar. Fast det var ganska fint faktiskt. Framför allt känns det coolt att ha varit i den riktiga Djungelboken-djungeln.

Nä, lite illamående ska inte få stoppa mig. Den här chansen kanske aldrig kommer igen. Nu ska jag åka bil i sju timmar, sen jävlar så blir det tigersafari!

Det var ett väldigt långt strömavbrott igår. Igen. Det varade ända in på eftermiddagen idag. Väldigt irriterande. Jag har som tur var kunnat roa mig med att vara sjuk. Igen. Den här gången är det magen som krånglar, riktigt ordentligt också. Blev lite paranoid ett tag eftersom en av norrlänningarna fick denguefeber för ett tag sen, fast jag har ingen feber så det är nog lugnt. Det värsta är väl att jag skulle ha åkt på tigersafari i morgon, men nu vet jag inte alls hur det blir med det. Väldigt tråkigt. Bajs.

Det har varit strömavbrott här i nästan ett dygn, men nu fungerar det igen. Det har blivit fler och längre strömavbrott på sista tiden. Dessutom dör internet hela tiden och när jag stod och duschade häromdagen slutade det komma vatten ur kranen, precis när jag hade haft balsam i hela håret. Känns som att hela stället håller på att falla ihop. Tur att man drar till Goa om en vecka.