Oh Lucky Lucky
Lucky har två bröder och sju systrar, varav jag bara känner till en: Gungun. Hon är liten och har alltid snor i hela ansiktet. Lucky har aldrig snor i ansiktet, men hans kläder brukar vara ganska skitiga. Hans favoritnöje brukade vara att binda ihop benen på hundar och sen kasta saker på dem, eller att starta slagsmål med de andra barnen.
Jag fick höra att han var väldigt elak och omöjlig. När folk säger till mig att någonting är omöjligt blir jag irriterad och vill motbevisa det. Därför började jag ge Lucky uppmärksamhet. Positiv uppmärksamhet alltså, inte den ilska och det skäll som han brukar mötas av. Det visade sig att han kan vara världens sötaste och snällaste unge.
Han bråkar inte alls lika mycket längre. På tisdagar och torsdagar får ungarna bananer. I alla fall de ungar som skött sig, suttit någerlunda stilla, varit någerlunda tysta och inte slagit de andra barnen. I torsdags fick Lucky banan för allra första gången.
Jag var väldigt, väldigt stolt. Det ska bli så jävla skönt att komma hem, men det finns sånt jag kommer sakna.
Jag vill adoptera.
Kommentarer
Postat av: Linnéa
fortsett med liknande inlägg, mkt intressant! :D
bra gjort förresten ;P
Postat av: Linnéa
fortsätt*
Postat av: Anonym
Adoptera???
Trackback
