Tror du inte jag vet det?

Jag hade en rätt konstig dag igår. När jag var på väg till McGill för min sista lektion där någonsin (astrobiologi), slogs jag av två insikter:

 

1. Att våren äntligen är här.

2. Att jag var på väg till min sista lektion på McGill någonsin.

 

Den sistnämnda insikten kändes som ett slag i magen. Jag kände mig gråtfärdig ända fram till att jag satt i föreläsningssalen. Strax innan lektionen skulle börja hörde jag två personer prata. Jag kunde inte höra vad de sa, men på melodin lät det verkligen som svenska. Jag undrade om jag kanske höll på att bli tokig av all stress, men för att undersöka närmare gick jag och satte mig bakom dem. Det visade sig att jag hade rätt. Tydligen har jag haft en kurs med två studenter från Lund under en hel termin utan att märka det förrän den sista lektionen. Inte nog med det, den ena av dem läste dessutom Behavioural Neuroscience 2 med mig. Jag har alltså läst hälften av mina kurser den här terminen med honom utan att märka det. Jag ska i alla fall fika med dem när vi är klara med våra finals om några veckor.

 

Den här helgen består i övrigt bara av plugg (med undantag för matintag och toalettbesök). Jag köpte den största och starkaste koppen kaffe jag någonsin köpt idag, vilken är enda anledningen till att jag orkat plugga i tolv timmar. Jag är inte ens i närheten av att vara klar och tentan är måndag eftermiddag, men det blir som det blir.