Sohil
Jag har fått en kort släng av indiensaknad, som troligtvis mest beror på pms. Jag saknar min lille Lucky, fast jag saknar Sohil lika mycket.
Sohil är en väldigt snäll unge som alltid blev jätteglad när jag kom tillbaka efter helger och resor. Han sprang alltid fram och skrek "Madame!" och kramade mig. Han var en av få ungar som kom till skolan nästan varje dag. Sohil har två bröder, storebror Bisu som är väldigt tyst men ganska snäll och lillebror Nana som är en riktig pain in the ass.
En gång hade han trampat på glas och var jätteledsen. Då bar jag honom till vårt lilla health center. Där ville de inte ens linda om hans fot. "Det kommer bara trilla av på en gång," sa de. Sen sa de att han måste skaffa skor. Det är ju lätt när man inte har några pengar.
Han var väldigt stolt när han hade blivit tvättad och kammad. Han ville verkligen att jag skulle ta en bild av honom då, fast jag tyckte nog att han var finare annars.
I slutet blev Sohil en av mina favoriter. Jag hade liksom inte tänkt så jättemycket på honom innan jag läste i hans papper att han nästan aldrig kom till skolan. Det hade alla tidigare volontärer skrivit. Det visade sig att han alltid kom till skolan när jag var där, men aldrig annars.
Min lilla fina fantastiska Sohil som alltid var snäll och glad, shit vad jag saknar honom.
Sohil är en väldigt snäll unge som alltid blev jätteglad när jag kom tillbaka efter helger och resor. Han sprang alltid fram och skrek "Madame!" och kramade mig. Han var en av få ungar som kom till skolan nästan varje dag. Sohil har två bröder, storebror Bisu som är väldigt tyst men ganska snäll och lillebror Nana som är en riktig pain in the ass.
En gång hade han trampat på glas och var jätteledsen. Då bar jag honom till vårt lilla health center. Där ville de inte ens linda om hans fot. "Det kommer bara trilla av på en gång," sa de. Sen sa de att han måste skaffa skor. Det är ju lätt när man inte har några pengar.
Han var väldigt stolt när han hade blivit tvättad och kammad. Han ville verkligen att jag skulle ta en bild av honom då, fast jag tyckte nog att han var finare annars.
I slutet blev Sohil en av mina favoriter. Jag hade liksom inte tänkt så jättemycket på honom innan jag läste i hans papper att han nästan aldrig kom till skolan. Det hade alla tidigare volontärer skrivit. Det visade sig att han alltid kom till skolan när jag var där, men aldrig annars.
Min lilla fina fantastiska Sohil som alltid var snäll och glad, shit vad jag saknar honom.
Kommentarer
Trackback
