Tror du inte jag vet det?

Efter flera veckor av försök bar det äntligen av till den heliga staden Varanasi. Jag, Charlotte och Frida påbörjade vår resa med tre timmar i buss till Jaipur. Vi åt lunch på Subway och jag kan tala om att det har aldrig varit godare. Från och med i fredags älskar jag officiellt Subway. Sen blev det 18 timmar på ett tåg. De indiska tågen är ökända över hela världen, men så farligt var det inte. Bara lite galler för fönstrena och en massa indier, men såna är tyvärr ganska svåra att undvika när man är i Indien.





Det värsta var att det var så jävla kallt på natten. Jag trodde jag skulle frysa ihjäl, trots att jag tog på mig alla kläder jag hade med mig. Dock överlevde jag, som tur var, men jag sov bara i en timme. Därför var jag ganska mör när vi väl kom fram till Varanasi, men jag blev piggare så fort vi mötte Malin, Sara, Martin och Jonas på hotellet. Det var verkligen skitkul att träffa dem efter tre månader. Vi gick längs Ganges hela dagen och tittade på folk som badade. Äckligt, men det var jättefint.



Jag hade haft ont i magen hela dagen men på kvällen började jag må riktigt dåligt och gick och la mig tidigt. På natten blev jag tvungen att gå upp och spy med mera. Mycket trevligt. Jag lyckades ändå tvinga mig upp vid klockan sex för en båttur på Ganges.



Tyvärr satt jag mest och tänkte "Inte spy i den heliga floden, inte spy i den heliga floden," men annars var det en upplevelse. Efter båtturen låg jag och sov hela förmiddagen medan Frida och Charlotte åkte och såg en massa tempel. När jag till sist orkade mig upp gick vi alla sju och åt lunch och gick runt på stan. En fågel bajsade på min axel. Ska de aldrig ge sig? Står det "Offentlig fågeltoalett" på min axel eller? Jag fattar inte. Hur som helst, jag, Frida och Charlotte åkte till Agra med ett tidigare tåg en de andra, så vi sa tillfälligt hej då till de andra och gav oss av till tågstationen. Det hade inte funnits några tåg till Jaipur när vi bokade, så vi bokade tåg till Agra i stället och skulle ta bussen därifrån. Hur som helst, på tågstationen var det verkligt kaos och jag mådde skitdåligt. Till slut kom vi äntligen på tåget, men trots att vi hade väldigt mycket dyrare biljetter den här gången var det inte så mycket lyxigare. Min säng lutade utåt, så jag kunde inte slappna av. Jag tänkte försöka sova ändå, men då gick min sovmask (som jag hade fått från Turkish Airways och var den bästa sovmasken jag någonsin haft) sönder. Det var droppen. Efter hela den här dagen och all sjukdom, sömnbrist, fågelbajs med mera orkade jag inte längre. Jag har nog aldrig längtat hem så mycket som just den stunden. Sen kom jag på att det var första advent och då kan man börja lyssna på julmusik, vilket jag gjorde och då kändes det lite bättre i alla fall. Vi firade dock inte första advent förrän dagen efter, alltså på måndagen, men då firade vi ordentligt:



Jag ville inte förstöra min upplevelse av Tajjen eftersom vi hade så kul sist, så jag låg vid en pool hela dagen och vilade i stället medan Frida och Charlotte var där och Malin och de andra bokade tågbiljetter och sånt. Det var riktigt skönt och jag mådde mycket bättre även om jag inte hade sovit särskilt mycket den natten heller. Därför orkade jag till och med festa lite på kvällen.



Kommer nästan sakna Kingfisher lite grann, det är det enda man har druckit i tre månader nu. Tyvärr tog kvällen slut och vi sa hej då till Malin, Jonas, Martin och Sara. Sen åkte vi buss i nio timmar och kom hem igår kväll. Innan det var mörkt så vi blev insläppta.