Att längta hem
Jag saknar att kunna äta vad jag vill. Jag saknar att läsa DN på morgonen. Att kunna gå var jag vill, när jag vill. Att kunna ringa eller sms:a någon bara för att jag har tråkigt. Jag saknar att spela teater. Saknar hela det stället och alla människorna där. Jag saknar min egen säng. Att slippa klä på sig när man ska till toaletten, eftersom toaletten ligger utomhus. 107 steg från vårt rum. Även om det är mitt i natten måste man täcka sig och dessutom är det jävligt kallt på nätterna nu. Jobbigt värre. Jag saknar saltlakrits och min mammas mat. Att kunna ha på sig vad fan man vill. Mina vänner och min familj. Fårfilten. Min egna dator med internet som inte dör hela tiden. Min gitarr och pianot.
Fast det är mycket jag kommer sakna också. Ungarna, förstås. Framförallt vissa. Lucky. Pooja. Shiwani och lilla Shawana. Manisha och Parinka. Abishekh. Utflykterna på helgerna. De andra volontärerna och allt vårt klagande. Sola toppless på taket och snacka skit. Alla olika dialekter som finns bland volontärerna. Intrigerna. Vissa maträtter. Chapati. Promenaderna i buskarna där vi egentligen inte får gå. Herman. Fast framförallt de andra volontärerna. Verkligen.
Fast det är mycket jag kommer sakna också. Ungarna, förstås. Framförallt vissa. Lucky. Pooja. Shiwani och lilla Shawana. Manisha och Parinka. Abishekh. Utflykterna på helgerna. De andra volontärerna och allt vårt klagande. Sola toppless på taket och snacka skit. Alla olika dialekter som finns bland volontärerna. Intrigerna. Vissa maträtter. Chapati. Promenaderna i buskarna där vi egentligen inte får gå. Herman. Fast framförallt de andra volontärerna. Verkligen.
Kommentarer
Trackback
