Tror du inte jag vet det?

Ibland efter att jag bokade om var jag väldigt tveksam på om jag hade gjort rätt. Det var ändå en del pengar och jag skulle inte få någonting tillbaka för veckorna jag inte var där. Jag ville inte heller lämna ungarna, egentligen. Dessutom fick jag dåligt samvete för att jag lämnade Frida.

Nu har jag dock insett att det var ett bra beslut. Ett jävligt bra beslut. För det första är det extremt skönt att vara hemma igen. Det luktar inte illa överallt, jag kan äta vad jag vill och när jag vill, min säng är väldigt skön, jag kan vara ifred och toaletten ligger inte 107 steg iväg när jag blir kissnödig på natten (eller är matförgiftad). För det andra har det varit så himla roligt att träffa alla igen! Det hade det varit om jag kommit hem när jag skulle också så klart, men att överraska folk har varit bland det roligaste jag någonsin gjort. Jag har skypat och chockat folk med att sitta i mitt eget rum (och Emmas). Natalies min fick jag tyvärr inte se, men Linnéa såg extremt förvirrad ut. Min mamma har nog fortfarande inte kommit över chocken, tror jag. Jag gick in i Emmas rum, ställde mig bakom henne och sa "Hej!" Hon såg ut som att hon sett ett spöke. Min kära syster trodde hon hallucinerade när jag stod i vårt vardagsrum och vinkade glatt. Igår gömde jag mig under ett bord på ett café och överraskade Filippa. Jag har aldrig sett någon på riktigt tappa hakan förut, men det gjorde hon. Jag skrattade. Det har jag gjort väldigt mycket de senaste dagarna. Bäst var nog ändå i lördags kväll. Där kan man snacka om tystnaden som uppstår när Linnea hoppar fram ur Loflins badrum. Har aldrig hört de människorna vara så tysta. Sen blev det ju en jäkla massa skrikande, men förvirringen innan var nästan bäst.

Jag har haft så himla kul de senaste dagarna! Tack för att ni finns och för era fruktansvärt obetalbara ansiktsuttryck.