Tror du inte jag vet det?

Släktforskning kan verkligen vara väldigt intressant. Jag har läst en massa om min mammas sida, men igår blev jag upplyst om en historia från min pappas sida som heter duga. Någon för mig okänd person har gjort ett enormt släktforskningsprojekt som i vår släkts del går tillbaka till 1600-talet. Min farmors mormors farfars farmors morfar Otto Schröder föddes runt 1650 och är tillsammans med min farmors mormors farfars farmors mormor Brita Nilsdotter huvudperson i histiorien. Otto gifte sig i 30-årsåldern med Karin, som var i 60-årsåldern. När Karin i 70-årsåldern blev sjuk var Otto otrogen med Brita, som blev med barn. För detta otrohetsbrott döms både Otto och Brita till böter, vilket Otto betalar.

 

Några månader efter att Otto och Britas barn fötts (också döpt till Otto) dör Karin. Nu kan man tro att det är fritt fram för Otto och Brita att gifta sig, men icke. Det fick de inte. Deras första dotter Anna föds 1696 och det är henne jag härstammar ifrån. Otto och Brita blev dömda till fler böter, denna gång för "lönskaläge", vilket innebär sex där ingen av parterna var gifta. Tredje gången de döms får de plikta "med kroppen", vad nu det innebär. Inte är det något särskilt trevligt straff i alla fall. Fjärde gången de döms hamnar de i fängelse på vatten och bröd i tre veckor och Brita förvisas från "häradet".

 

Tydligen var Otto och Brita ganska populära i Grödinge socken. Inget av barnen har noterats som oäkta i kyrkböckerna. Hela socknen skickade ett brev till kungen där de bad honom förbarma sig över paret och låta dem gifta sig. När Otto och Brita för femte gången åtalas råder det förvirring. Fallet var tydligen så unikt att det inte fanns någon lag som reglerade hur detta skulle bestraffas. Dödsstraff diskuterades i flera instanser. Till slut dömer hovrätten Otto till fem gatlopp (man tvingas springa medan folk piskar en).

 

1703, efter tio år tillsammans, får Otto och Brita till slut gifta sig. Under den här tiden har dock Otto och Brita hunnit bli väldigt fattiga. Av deras åtta barn blev bara ett (Anna) vuxen. Trots allt detta fick Otto och Brita ett långt liv tillsammans. Otto blev 87 år gammal (vilket jag inte tror var särskilt vanligt på 1600-talet) och Brita blev 75.

 

Jag tycker det är en ganska rörande historia som verkar handla om äkta kärlek. De fortsatte att vara tillsammans trots all skit som hände dem. Jag har alltid på något sätt alltid trott att alla blev bortgifta på den tiden, men så var det förstås inte. Om Otto inte varit otrogen hade jag nog aldrig existerat. Det är en märklig tanke.