Tror du inte jag vet det?

Det blev stelt.

Den här dagen har varit konstig. Det började med att jag insåg att jag glömt min matlåda när jag kommit ut genom porten, men ajg hade inte tid att gå tillbaka att hämta den (trodde jag). När jag kom fram till busshållplatsen så fanns den inte längre (!!!) utan på en skylt stod det att man kunde gå till två andra hållplatser, varav ingen var en som min buss stannar på. Jag stod kvar och väntade med några andra tappra själar i regnet. En kvart sent dök bussen äntligen upp och ställde sig i diket. Väl på bussen fungerade ingen av stoppknapparna och busschauffören visste lika lite som vi om vår busshållplats ickeexistens.

 

På jobbet gick det ganska bra, men under dagen var jag tvungen att ringa Försäkringskassan angående ett intyg jag behöver på min resa. Jag stod i telefonkö i nästan en halvtimme innan jag äntligen kom fram och precis när personen på Försäkringskassan frågat vad jag ville ha hjälp med så bröts samtalet. Jag ringde upp igen och efter fyrtio minuters telefonkö hände exakt samma sak igen. Jag ringde upp igen och valde alternativet att bli uppringd, vilket jag skulle bli om tjugo minuter. Det dröjde en timme. Själva samtalet tog två minuter.

 

Ugh.

Här sitter jag och dricker lite champagne (äkta, till och med) och äter saltlakrits. Jag har tagit körkort och om en månad åker jag till Kanada. Livet kunde vara sämre. Om jag ska vara helt ärlig är nog körkortet ganska oförtjänt, men jag protesterar inte. Jag avslutade hela körningen med att göra en fruktansvärt misslyckad parkering där halva bilen stod på gräset och andra halvan i en parkeringsruta. Inte vackert! Godkänd blev jag i alla fall och ett av mina årsmål är nådda.