Tror du inte jag vet det?

Mitt i influensan överlevde jag en flytt och en tenta. Nu har jag överlevt min första vecka på praktiken också. Jag känner mig extremt nöjd med min praktikplats. Det verkar som att jag kommer få göra massor av olika saker, från att ha egna patienter till att ha grupper och göra utredningar. Personalen är väldigt trevlig och välkomnande. Igår fick jag följa med en sjukgymnast på mottagningen, så nu har jag lite träningsvärk vilket är pinsamt, men jag överlever det också.

Ett bra tillfälle att blogga är när man har tentavecka. Tentaveckan är i allmänhet ett jättebra tillfälle till att göra allt annat än att tentaplugga. Som tur är har jag allt möjligt roligt att syssla med just nu, som till exempel att flyttpacka, att rensa ut kläder och papper och att äta semlor. Just nu sitter jag och stirrar med sorg på den växande högen av fulla flyttkartonger och lyssnar på en spellista med låtar som jag lyssnade på när jag bodde i USA. Det är en fruktansvärt dålig spellista.

Idag repade Kognitiv Resonans för näst sista gången på länge. Det känns sorgligt. Vi hade vårt första framträdande på klassens halvvägsfest (firande av att vi har gått halva psykologprogrammet), vilket gick helt okej! Vi tog en taxi dit från min lägenhet och kände oss glamourösa. Anledningen till detta var att vi inte orkade bära elpianot, men när vi väl kom fram till lokalen så fanns det ett riktigt piano där. Så klart.

 

Här är vi, glada över att framträdandet är över:

Jag var ute på äventyr igår. Efter flera veckors letande hittade jag äntligen skidspåret jag läst om som skulle finnas här i närheten. Trots att min mobil dog precis när jag åkte på spåret var jag överlycklig. Detta varade ett tag, men efter någon timme började jag undra var i hela sjutton jag var någonstans. Jag kunde inte se domkyrkan hur jag än vände mig, vilket aldrig är ett bra tecken eftersom den verkligen syns i hela Uppsala. Det hela slutade med att jag åkte runt i fyra timmar helt vilse innan jag lyckades hitta hem, hungrig, törstig och helt totalt slut. Jag åkte nog två och en halv mil sammanlagt (brukar åka ungefär 5 - 6 km i vanliga fall). Jag hamnade på oklart sätt i Gottsunda, en del av Uppsala som ligger lite off och som jag aldrig besökt tidigare. Jag frågade kanske sju olika personer om vägen. När jag mot slutet äntligen sett en skylt som pekade mot Håga bro - som jag vet var det ligger - och följt vägen mot den ett tag delade sig plötsligt vägen utan att det fanns någon skylt som visade vilket håll som var rätt. Som tur var valde jag rätt väg och kom halvdöd hem.

 

Nu har jag så mycket träningsvärk i både armar och ben att det är jobbigt att över huvud taget skriva det här inlägget.