Tror du inte jag vet det?

Igår hade jag en av de bästa dagarna på länge. Den började med amerikansk pannkaksbrunch med klassisarna, vilket både var väldigt gott och väldigt, väldigt trevligt.

 

Här sitter jag i min ensamhet och lyssnar på balletmusik.

 

 

Igår var jag ganska död efter en alldeles för händelserik kväll i fredags. Det var någon sorts kulturfestival i stan, så jag gick på den med mina fina klassisar. Sen tittade vi på Sherlock på kvällen, så trots trötthet och huvudvärk blev det alltså en väldigt mysig dag. Idag har jag inte gjort någonting produktivt alls och det har varit väldigt skönt. Jag har inte sommarlov egentligen men jag har tagit det ändå!

Det är en sorgens tid just nu. Tv-seriesäsongen har nämligen kommit till ända för den här våren. Förutom Game of Thrones (som bara har två avsnitt kvar) har alla tv-serier jag följer tagit slut för säsongen. VAD SKA JAG NU GÖRA MED MITT LIV?!

 

Jag kanske måste göra det oundvikliga... Jag kanske måste... växa upp och... titta på...

 

... NYHETERNA.

 

 

Okej, jag måste verkligen sluta bombardera den här bloggen med videoklipp, men jag behövde musiken.

Jag har just haft min sista Game of Thrones-kväll med korridoren. Nästa avsnitt kommer inte förrän om två veckor och jag flyttar till Stockholm över sommaren i mitten av nästa vecka. Det känns rätt sorgligt, faktiskt. Det är många som ska flytta (förhoppningsvis jag själv snart) och utbytesstudenterna åker hem till sig igen. Korridorslivet må till stor del vara pest och pina, men det finns mycket jag kommer att sakna också.

 

Jaja, livet går vidare. Nu ska jag titta på ett avsnitt Community och njuta av livet.

 

 

Det vill jag vakna till varje morgon.

Jag känner mig fortfarande förvirrad efter gårdagens säsongsfinal av Doctor Who. Nu måste jag vänta ända till november tills min förvirring släpper och inte ens då är det garanterat att jag kommer att förstå. Jaja, det var en värdig final på en bra men urflippad säsong. Under tiden kan man njuta av att se Matt Smith och David Tennant i samma ruta.

 

I förrgår hade vi vår första samtalsträning. Då fick vi lära oss att nicka och säga "mm" och "berätta mer". Jag skämtar inte. Igår hade vi vår andra samtalsträning, men jag gick inte på den för jag var upptagen med att ligga hemma och hindra mig själv att spy av smärta. Jävla mensvärkshelvete.

 

Hade ni varit psykologer hade ni nickat och sagt "Jaha, jaså. Utveckla!"

Jag har nu upptäckt varför min dammsugare fungerat så dåligt. Min tidigare teori var att det berodde på att dammsugarpåsen var full, vilket visade sig vara fel. Jag hade kunnat kolla om det stämde tidigare, men nej nej. Så smart är jag inte. I helgen hade jag i alla fall köpt dammsugarpåsar. Detta visade sig vara bra trots att påsen inte var full, för det fanns nämligen ingen påse som kunde vara full. Jag har dammsugit i åtta månader utan en dammsugarpåse. Jag fick alltså gräva ur åtta månaders smuts ur dammsugaren med händerna innan jag satte i en påse. Det var inte så trevligt.

 

Sen åt jag choklad och grät lite.

 

Det verkar som att halva Flogsta har fått fnatt. Flogstavrålet satte igång en kvart försent och förvandlades till detta.

 

Sådär ja! Nu är alla tentor för den närmaste tiden avklarade. Det känns fantastiskt! Huruvida jag klarade dem eller inte spelar inte så stor roll. Här kommer en bild som illustrerar min tillfälliga nöjdhet med livet.

 

Valborg i Uppsala var precis vad alla sagt att det skulle vara och mycket mer! Det var nog den mest studentiga dagen jag haft någonsin. Det fanns bara två dåliga saker: 1. Det var kallt och regnade då och då. 2. Polisen fick mig att hälla ut min cider, klockan elva på förmiddagen. Finalborg och Katastrofalborg (igår och idag) har varit väldigt lugna och sköna med mycket film- och serietittande. Jag borde verkligen ha pluggat eftersom jag har tenta i morgon, men det har jag inte gjort för jag hade ingen lust. Jag är verkligen inget vidare på att vara student.