Bortbyting
Min broder stötte i ett julpynt med huvudet och sa irriterat att man inte kan hänga saker i dörröppningar. Jag sa åt honom att sluta vara så lång då, på vilket han svarade att om det ska låta på det viset ska han införa en nedre längdgräns för att vistas badrummet och den som bryter mot den får ett baseballträ uppstoppat i arslet.
Väldigt konstigt tycker jag, för han har inget baseballträ.
Kirbur
Min favoritdag under jul är inte julafton, utan juldagen. Det är den enda dagen på hela året då jag kan slappna av utan att ha dåligt samvete över det. I år läste jag en bok på 500 sidor och det var allt jag gjorde den dagen, förutom att spela spel och andra avslappnande aktiviteter. Jävligt skönt. Idag har jag varit lite mer produktiv och skaffat mig ett sommarjobb som mentalskötare. Jävligt skönt det med. Jag kollade på Rapports nyårskrönika också. Någon på Svt verkar haft väldigt roligt när de jämförde eurokrisen med en skräckfilm och klippte in lite screamgubbar överallt. Lite deprimerande med allt krig, men Emma har lovat mig världsfred i födelsedagspresent, så det gör inte så mycket.
Just nu håller jag på att tänka ut en lista på saker jag måste göra nästa år. Det går inte så bra för jag vill inte göra någonting nästa år, jag vill bara sitta hemma. Det här känns lovande...
Min fina klass
Igår när jag låg hemma i min ensamhet och mådde illa, kom ungefär en fjärdedel av min klass förbi med coca-cola, bananer och nyponsoppa som de köpt till mig. Det gjorde verkligen min dag.
Torin Ekenskölde
Det här är till och med bättre än nr familjen Natt och dag kände sig kränkta:

Hela artikeln kan ni läsa här.
FFFFFFFFFFFUUUUUUUUUU
Just nu känner jag ett väldigt stort hat. Detta hat känner jag mot livet (och förstås som vanligt de 225 sakerna på mina listor). Varför hatar jag då livet? Jo, för jag har blivit magsjuk. Igen. Troligtvis kommer jag att missa en tenta på grund av det. Igen. Jag känner mig fruktansvärt bitter för tillfället.
Det blir ingen jul
Idag bakade vi de sista pepparkakorna för i år. Följande konversation hölls nyss mellan mig och Hjalmar, som kom hem från jobbet.
Hjalle: "Brände mamma några plåtar?"
Jag: "Nej. Det blir ingen jul i år."
Hjalle (deprimerat): "Nej, då blir det väl inte det."
Jag skiter i om Disney väljer att ta bort delar ur Tomtens verkstad, för det spelar väl för fan ingen roll, men för mig är det inte jul utan mammas "HELVETE! PEPPARKAKORNA!" och lukten av brända pepparkakor i flera dagar. Varje familj har sina traditioner.
Man tager vad man haver
Detta är mitt nya badrumsskåp:

Jag har satt ihop det alldeles själv, med en fransk fickkniv och en tom bacardi breezerflaska. Jag hade inga riktiga verktyg och hade inte lust att köpa några bara för att sätta ihop skåpet. Jag är jävligt stolt, ska ni veta. Jävligt stolt.
Glött
Efter att ha dygnat, åkt till skolan och sen kommit hem och sovit några timmar är min dygnsrytm väldigt konstig. Jag har varit trött hela dagen, men inte nu. Nej nej, nu är jag förstås ganska pigg. Trots att jag vet hur jäkla trött jag kommer vara i morgon känner jag mig ändå ganska glad. Mitt jullov har blivit tre dagar längre, så nu börjar jag inte förrän den 10:e januari. Väldigt, väldigt skönt och välbehövligt. Jag har också fått reda på att jag ska få 2500 kr utbetalat från ett konto jag inte ens visste att jag hade. Inte helt fel.
Jag hoppas bara på att jag kommer vara lika glad i morgon när jag är så trött. Glad men trött. Glött. Gött. Mm.
Hejjagleverärniintegladajoklartniär
De senaste dagarna har varit väldigt händelserika. På ett bra sätt, som tur är. I fredags fick vi titta på Sunes jul en liten stund på föreläsningen och dessutom var det ur mitt favoritavsnitt:
På kvällen var det julfest för alla blivande psykologer, vilket var väldigt kul. Tror jag. Jag kommer inte ihåg allt. Jag hade i alla fall väldigt tur när jag skulle hem, för jag kom till busshållplatsen två minuter innan sista bussen skulle gå.
Igår var Fredrika och hennes man Eric här och hälsade på. Vi var bland annat på Ikea och köpte ett badrumsskåp som jag velat ha länge. Problemet är bara att jag inte har några verktyg att sätta ihop det med, men det löser sig. Efter att ha blivit bjuden på en väldigt god (och dyr, hehe) middag kollade jag och några i klassen på Love Actually och åt julgodis. På grund av min oförmåga att laga god mat bidrog jag bara med julmust. Fast till och emd den smakar lite konstigt. Är det kanske bara min närvaro som får saker att smaka illa?
Idag har jag i alla fall köpt de sista julklapparna med Linda. Helt otroligt. Jag brukar annars stressa runt på min födelsedag i panik över att jag inte har köpt julklappar till alla än.
Nu när ni har läst det här tråkiga inlägget om hur viktig och upptagen jag är så tycker jag att ni ska titta på det här klippet, för Ian McKellen är bäst.
The Colbert Report | Mon - Thurs 11:30pm / 10:30c | |||
Ian McKellen | ||||
|
Det var värt ett försök
Jag skulle storstäda, vilket resulterade i att det nu ligger små porslinsskärvor över hela golvet och jag äger en myskopp mindre. Dessutom är mina händer täckta av lim efter mina misslyckade försök att laga koppen. Jag tror jag har lite lim i håret också, hur nu det gick till... Detta måste vara världens sätt att säga "NEJ! Du ska inte städa, du ska ligga i sängen och kolla på Desperate Housewives!" Man vill inte säga emot världen, så sängen, här kommer jag!
Magsjukemys
Om det inte hade varit så att jag skulle haft tenta idag hade det varit den perfekta dagen att vara sjuk på. Jag har mest legat i min säng och kollat på Desperate Housewives där Captain Jack Hartness var onding och skrattat elakt åt alla statusar om förseningar i kollektivtrafiken. Själv tycker jag att det är jättemysigt med all snö, men jag har inte behövt ta mig någonstans heller. Tentan gör jag i januari i stället.
För att trösta er stackars stockholmare kommer här en bild på julrenen Joel:

Fin va?
Om jag bara kunde få ljud ur min säckpipa...
Rim
"Näsa" rimmar på "fräsa". Är detta en slump eller är det utomjordingarnas fel?
Mer om detta i nästa avsnitt.
En kall natt fylld av värme
Som ni har förstått överlevde jag, till och med utan köldskador. Inga svåra i alla fall. I fjorton timmar köade jag och ganska många andra tappra nördar. När klockan äntligen blev nio och vi blev insläppta var det många hundra i kön. Vi var på Sergelgatan och kön gick ända från biografen förbi Punkt Shop ner till H&M. Jag och min lilla grupp som jag bekantat mig med var ganska långt fram. Det var bara åtta tält framför oss. Jag hade det minsta tältet i hela kön. Vi lyckades klämma in sju personer där inne ett tag för att titta på den tecknade versionen av The Hobbit från 1977, men vi klarade bara det i en kvart eftersom det var ett tvåmannatält. Man fick lite ont i ryggen.
Jag hade varit orolig över att jag skulle behöva sitta där helt själv, men jag hade oroat mig helt i onödan eftersom jag fick sällskap av de två som satt framför mig ungefär två sekunder efter min ankomst. Vår lilla grupp växte och det slutade med att vi satt åtta personer på en presenning och hade det väldigt, väldigt mysigt. Vi spelade spel och pratade om allt möjligt nördigt. Nora var där i en och en halv timme också, vilket var fint. Man klarade ungefär två timmar i sträck ute, sen gick man in en liten stund på McDonald's och värmde sig. Det funkade mycket bättre än jag hade trott, jag frös inte alls mycket. Bara lite om fingrarna, tårna och ansiktet. Någon sömn blev det inte. Runt halv fyra la jag mig i tältet och försökte sova, men efter en liten stund satte de som satt bakom oss på musik i sina enorma högtalare på väldigt hög volym så det gick inte så bra. De spelade allt från soundtracket till Queen och Beatles. Vid fem började jag blöda näsblod, vilket var lite jobbigt eftersom jag låg intryckt i min sovsäck av barnstorlek och inte hade med mig någon bomull. Det slutade efter ett tag och då gav jag helt upp mina försök att sova.
När jag äntligen fick tag på alla biljetter jag ville ha på precis rätt platser kändes det väldigt, väldigt värt alltihop. Det visade sig att alla i vår lilla grupp skaffat biljetter till samma salong i samma biograf, så jag ser fram emot att träffa alla igen. Så trevligt och roligt som vi hade det kan jag lätt säga att jag skulle göra om det utan att tveka.
Nu börjar det...
Efter att ha gått omkring i Uppsalas industriområde fyra - fem timmar lyckades jag hitta ett tält. Jagt vet inte hur många jävla affärer jag var inne i och frågade innan jag till slut fick napp. Det kändes bra. Nu känns det mindre bra. Köldrekord, står det på DN:s hemsida. Jaha. Det kan inte hindra mig. Om jag överlever hör jag av mig.