Tror du inte jag vet det?

Melodifestivalen
Turister
Tusen meter konst
Huddingedagarna
Jokkmokkdagarna
(De tre senaste gör att det är jobbigt att ta sig till teatern så att jag kommer försent. Credit dock till Jokkmokk- och Huddingedagarna för att de delar ut heliumballonger då. Tusen meter konst är bara dåligt.)
Självmordsbrev
Solarium som knakar
Solarium som brummar
Hala navelpiercingar
Mean Girls 2
Folk som inte svarar på sms
Dåliga facerapes
Folk som äter upp ruta 24 på min chokladkalender och sen stänger luckan igen så att den ser oöppnad ut
Tidsskillnad
Inspirationsstopp när jag skriver en 15-saker-jag-hatar-lista

Tvättade av min piercing. Skulle sen sätta in den i naveln igen. Då åkte den ner i avloppet. FML.

Bra i alla fall att Naturhistoriska riksmuséet äger. Det enda dåliga var att det var jättekallt på utställningen Polartrakterna. Vet inte om det var meningen, men det var väl passande antar jag. Jag gillar bara inte att frysa.

Det är sportlov. Alla barnen var glada utom Linnea, för hon skulle jobba. FML igen. Fast sen när alla barnen var panka så var inte Linnea det :pPPPppP

.. får jag fortsätta intala mig själv.

Jag har tagit ett fruktansvärt beslut idag: Från och med nu och fram till sommaren får jag inte köpa någonting onödigt. Detta beslut har tagits på grund av det här årets kommande resor och studentskivor. Där kommer det att gå åt en jäkla massa pengar och så är det bara. Jag måste spara.

Vad är då onödigt? Jo, allt sånt som jag inte verkligen behöver. Det kommer alltså inte köpas något godis alls. Inte heller chips eller läsk (utom i samband med alkohol). Inga kläder jag inte behöver, inget smink, inga Hello Kitty-plåster, inga filmer och inga bakelser. Inga vaniljbullar. Jag kanske gör undantag om jag fikar med någon, men jag ska aldrig köpa det om jag är själv. Inga jävla hamburgare på McDonalds (utom i samband med alkohol). Observera: Denna lista är inte fullständig.

Ni får väldigt gärna stoppa mig om ni ser att jag är på väg att köpa någonting onödigt.

I stället ska jag spendera alla mina pengar på vaccinationer. Jag är inte bitter alls.

Det finns en film som heter Gayniggers from Outer Space.



Den är dansk.

Idag på etologin fick vi lära oss att en av 200 män i världen är ättlingar till Djingis Khan. Om man räknar på att det finns 3,5 miljarder män i världen, innebär detta att 1,75 miljoner män i världen är ättlingar till Djingis Khan. Det är ju sjukt. Hur många kvinnor som är ättlingar till honom vet man inte. Så snygg som han var är det inte konstigt att han fick så många barn.



Hur som helst måste detta innebära att det pågår en jäkla massa incest i världen. Det känns ju bra.

Någonting annat som känns bra är att min teaterföreställning krockar med mitt studentfoto. Det finns inte en chans att jag tänker missa min fotografering, så jag måste nog tyvärr missa en av mina sista föreställningar någonsin. FML.

Fan också. Nu har jag kollat ikapp USA och har därmed inga fler Chuckavsnitt att kolla på förrän på tisdag. Nästa avsnitt sänds visserligen på samma tid som i Sverige, kl åtta på idag, men det är tyvärr i amerikansk tid. Jag är faktiskt inte så beroende att jag tänker sitta uppe mellan kl två och tre på natten och kolla. Eller...?

Jag tror snart att jag kommer att bli helt tokig på etologin. Förut såg vi någon dokumentär där en säl åt upp en massa oskyldiga pingviner. Idag såg vi en dokumentär där apor mördade andra apor och människor. Ibland åt de upp den de mördat, men ibland hade de bara mördat för att de var onda, enligt dokumentären. Nu kan jag alltså varken tycka om sälar eller schimpanser längre. Sorgligt, för min lista över saker jag tycker om är väldigt kort som det är.

Alldeles strax ska jag titta på ett avsnitt av Chuck. Jaa, jag har börjat igen... Jag hade varit så duktig och bara tittat en gång i veckan, men sen var det ju så spännande i måndags att jag blev tvungen att kolla på nästa avsnitt på en gång och sen har det bara fortsatt och fortsatt. Jag kan inte låta bli. Nu sitter jag här en fredagskväll och är allmänt sorglig. Fast jag har i och för sig faktiskt varit social fram till nu, så det är väl okej.

När jag gick hem från tåget tänkte jag på någonting jätteroligt som jag skulle skriva här. Jag glömde bort var det var. Synd! Om ni undrar över rubriken så är det i alla fall en fråga vi alla måste ställa oss själva: "What would Chuck do?"

Jag tror att jag är besatt av vaniljbullar. Verkligen. Nästan varje gång jag går in på Pressbyrån, oavsett anledning, så slutar det med att jag kommer ut med en eller flera vaniljbullar. För ett tag sen tog jag bussen till Stuvsta bara för att köpa en vaniljbulle. Idag skulle jag baka vaniljbullar. Sen upptäckte jag att det inte fanns någon jäst. Orkade inte gå till Ica och köpa, så jag bakade scones i stället. Detta resulterade i att jag nu sitter och har enorma vaniljbullecravings. Helt hemskt. Kan bara tänka på vanijlbullar.



Mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm...

Sverigedemokrat. Så förvånande. Tur att hon inte är finansminister i alla fall.

Frida: "Åh, kolla, det är rea på förlovningsringar. Ska vi gifta oss?"
Linnea: "Okej, om du betalar ringarna."
Frida: "Nä, det får du göra."
Linnea: "Tänker jag inte!"
Frida: "Det är ju du som har ett jobb!"
Linnea: "Men det har ju du också!"
Frida: "Jaa, men jag har ju inte ens börjat jobba där!"
Linnea: "Nähä, men ändå!"
Frida: "Dessutom tjänar du mer än jag."
Linnea: "Jaha, det kanske jag gör. Men då kan vi ju skita i det då!"
Frida: "Jaa!"

Detta följs sedan av en lång, irriterad tystnad.

Känns som att Indien kommer att gå jättebra...

Blev ännu en gång tvingad att se Melodifestivalen. Usch. Hur kan Christian Walz åka ut helt, när någon konstig blandning av Thomas di Leva och Alexander Bard gick vidare till Andra chansen?

Jag. Förstår. Inte.

För mycket att göra. Alltid. Orkar inte. Trött fast jag sov så länge. Tappar håret. Vill inte. Ont i huvudet. Ont i halsen. Träningsvärk fast jag inte har tränat. Visdomständerna håller på att växa ut. Måste jobba i morgon. Börjar halv åtta. Måste hålla ett tal på torsdag. Det ska vara minst tio minuter långt.

DÖ.

Fast jag är ändå rätt glad. Helt otroligt.

Det trillade ned ett litet kuvert i brevlådan idag. Öppnade det och läste att någon har lämnat in min handväska med legitimation och allting i den. Det är bara för mig att komma och hämta ut det.

Detta känns helt fantastiskt underbart. Någon har faktiskt lämnat in den utan att ta ett enda öre ur den. Troligtvis var det dessutom någon som hittade den på fyllan, vilket gör det hela ännu mer fantastiskt. Mitt tidigare nästan obefintliga hopp om mänskligheten har ökat ett antal nivåer.

Jag är glad.

Igår var det sju månader tills vi sticker till Indien. Det känns helt overkligt. Jag kan inte riktigt fatta att vi faktiskt ska vara där i tre och en halv månad. Å andra sidan har jag fortfarande inte riktigt fattat att jag bodde i USA i tio månader. Min hjärna kanske har lite svårt att ta in såna saker. Det kommer knappast bli någon semester, men det känns... najs!

Dock slog sentimentaliteten till igår. Några glas vin kan ha haft med saken att göra. Hursomhelst började jag undra hur jag ska orka en gång till. Det är inte lika länge som USA och jag kommer inte heller vara ensam, men det kommer bli jobbigt att gå igenom hela grejen igen, med hej då:n och all den skiten. DET ÄR JOBBIGT! Ännu en gång ska man sakna alla fina människor här, virra runt på läskiga flygplatser och leva utan saltlakrits.

Man får hoppas att det kommer att vara värt det den här gången också.

Skulle nog tro att mitt tal var mer osammanhängande än det där talet Robert Gustafsson höll till kungen.



Ungefär... Men det gör inget, för det är över nu och det är det som är huvudsaken.

Nu är det bara att förbereda mitt minst tio minuter långa tal på engelska som jag ska hålla nästa vecka.

FML.

Jag ska hålla tal idag. Jag har inte börjat skriva det än. Det ska handla om meningen med livet. Det känns bra.